Namnbyte?

Flera gånger i veckan, ibland flera gånger per dag, får jag mail som ska till min kollega. Idag har jag senaste timmen fått två mail som kom till "fel Jonatan S".

När jag växte upp i Dalsjöfors hette min bästa vän och granne också Jonatan. Visserligen stavade han med "h", men det hör man ju inte när någon ropar "Jonatan" eller "Jonte", som vi båda kallades.

Jag var äldst, så vi löste det enkelt genom att kalla mig "Store-Jonte" och Jonte för "Lille-Jonte.

Men nu är frågan hur jag ska kunna underlätta för mina kollegor nu när vi är 2 st "Jonatan S" på samma kontor med samma stavning och allt. Kanske rentav ska radera problemet en gång för alla?

En av oss får byta namn.

Så enkelt är det bara.

Jag klurar på nåt i stil med Ferdinand McQueen, Ozzy Larsson eller Bengt-Åke Liljehammar.

Kan bara inte bestämma mig för vilket…

Mina köttliga rötter

Min musikaliska bana började jag i tidig ålder och mycket har hänt sedan första låten “Jag vill blåsa trumpet” såg dagens ljus. Jag började i mellanstadie spela klassiskt piano. Snart började jag spela bas, men dagen efter bytte jag till gitarr istället och har sedan dess klinkat på.

Första gitarrläraren var min far, som jag lyckats bryta benet på i en gemensam bob-färd i pulkabacken. Så han satt mest still och då passade jag på att lära mig några ackord.

Men egentligen har musiken sina rötter längre tillbaka. Både i mammas och pappas släkt har det funnits musiker. Förutom att pappa – som jag – har lirat gitarr i diverse band, gjort skivor och turnérat runt, så har även farfar jonglerat med gitarrer på scen och morfar var dansmusiker då det begav sig:


Pappas bror, Irving, är trummis och lirade bl a med Choralerna, m fl. Min mor spelade piano en gång i tiden och bror Danne är egentligen mer musikalisk än mig, men det av morfar ärvda bilintresset kvävde musikintresset. Fy skäms, Danne! ;)

Några av pappas skivor inklusive en ny demo som jag fick för bedömning i helgen:


Så jag har mina förfäder att tacka för att jag fick en liten liten del av deras musikaliska talanger i mitt DNA. Tack alla nämnda och icke nämnda...

Helgen som nyss passerade gick i musikens glada korstecken. De tre musketörerna: morfar, pappa och jag drog några väl valda ackord i söndags hos mina föräldrar:


Därefter spelade jag in mina talangfulla döttrar i Jono Crib. Filippa på trummor och sång och Agnes på klockspel och sång. Det ska bli en sång till Jenny som fyller år på torsdag. Eftersom hon är frånvarande från nätet, oroar jag mig inte det minsta att hon ska få reda på nåt. Så schhh… ;)

Getingfärgad grabbafton på musiktema

Igår gällde grabbkväll med firande av att hjältarna Michael, Robert, Tim och Oz i Stryper släppt ny platta. Danne, Gugge, Davve och Jonte var samlade...

Givetvis gällde bandets färger gult och svart. Något som Dave är extra glad för, då han diggar ett fotbollslag i samma färger. Gugge hade till och med ordnat mat och dryck på samma färgtema och jag hade broderat jackan med varningstejp. Något som man i vanliga fall hade klassats som nördigt. Men detta var inget vanligt fall. Extra poäng fick jag dessutom eftersom jag igår hade exakt 777 vänner på Facebook. En siffra Stryper gärna lät florera på omslag och scen.

En extremt lyckad kväll, med undantag då vi gled från kvällens ämne. Men snabbt som ögat var vi varandras poliser och hänvisade strängt till att detta var en Stryper-kväll. Snack om barn, bilar och annat ofog får vänta till en annan afton…

Grattis Stryper till en ny platta från era nördar i Sverige!

Foton från Strypers konsert i Göteborg 2010:

Och grabbarna var på plats såklart…

Jono är tillbaka!

Hej kära läsare och varmt välkommen tillbaka till min blogg!

Jaha, vad har hänt sen sist då? Tänkte sammanfatta lite, så att du får ett bra grepp om verklighet och fantasi:

Jag fick huvudrollen i en action-thriller och åkte till Hollywood i 9 månader, där jag fick börja med att gå på en halvtidsutbildning för blivande stuntmän. TIll en början fick man göra rätt enkla grejer, som att hoppa från en gunga på en madrass. Det var bara det att gungan var ca 5 ggr så stor som en vanlig lekplatsgunga, så där botade jag all form av höjdskräck.

Efter 6 månaders inspelning i vått och torrt, i kyla och hetta, bland sköna människor och en och annan stalker, kunde jag sätta mig på planet och åka vidare till ett fridfullt liv som bokhandlare. Startade nämligen en butik för barn och djur i centrala delarna av Ödeshög. (Se foto)



När jag lyckats skrapa ihop min första förmögenhet satsade jag allt på att investera i en tidsmaskin. Några goda vänner, som till vardags jobbar som utvecklare och uppfinnare, var på god väg att få en bil att fungera som någon slags tidsmaskin. De behövde en investerare - och där var jag! När fluxkondensatorn satt på plats stack de iväg… nånstans i tiden. Ser fram emot att träffa dem snart igen!

Med dessa enkla rader är det åtminstone en sak som är sann - Jono is back! ;)

/Jonoboy